Korn användes vid tillverkning av öl.
Gästabud.
Befolkningen på södra Öland odlade rotfrukter som kålrot, morötter och rovor. Från trädgårdslandet fick man också gul lök, purjolök och vitlök och kryddväxter som senapsfrön, kummin, salvia, oregano och libbsticka. Ärtor och bönor stod också på ölänningens matsedel liksom fisk och kött.
Sill, torsk och flundra var vanlig fångst i de öländska näten. Fisken kunde ätas färsk eller konserverad. Eftersom fångsten alltid bestod av mer än man kunde äta för dagen torkade, saltade eller rökte man fisken. Då höll den sig längre. Från fåret, geten, grisen, kon och oxen fick man kött, fett, inälvor och blod. Av allt detta gjorde man goda maträtter.
På åkrarna odlade man framför allt korn och råg. Av kornet bryggde man öl, kokte gröt och bakade bröd medan rågen främst användes till att grädda bröd. Under medeltiden börjar man grädda surdegsbröd. Surdegen gjordes av jäst råg.
På de flesta gårdar hade man tama bin i bigårdar. Från bina fick man honung och bivax. Honungen användes för att söta maten medan bivaxet smältes ner och formades till ljus.
Från kontinenten importerades kryddor som salt, saffran, kanel, kryddnejlika och ingefära och drycker som öl och vin. Öl bryggdes också hemma på gårdarna. Det var stor skillnad mellan vardag och fest. Vid högtider och fester använde man dyra råvaror och kryddade maten ordentligt medan vardagsmaten var lite enklare.
Förvaring av maten
Skadedjur som råttor, möss och insekter var ett problem för människorna. De åt både djurens och människornas mat och kunde sprida sjukdomar. För att bli kvitt odjuren lät man husets katt och hund hålla efter dem. Dessutom såg man till att bygga täta visthus och bodar där maten kunde förvaras.
Litteraturtips:
Recept på medeltida maträtter;
Torbjörn Sjögren: ”Medeltida matlagning och kosthåll”, häfte skrivet på KLM 1996.
