Pojke äter bröd.
Kring byn låg åkrar och ängsmarker. De bördigaste jordar användes som åkermark. Åkrarna låg intill gårdarna. Jorden var uppdelad mellan bönderna i små långsmala jordområden, så kallade tegar. Tegarna var så långa som möjligt så att bonden skulle slippa vända alltför ofta med plogen. Tvåsäde var ganska vanligt. Detta innebar att man lät ena åkern vila medan man använde den andra. Åkrarna behövde vila från sådd en tid eftersom näringen i dem annars urlakades för snabbt. Plogen kom under 1100-talet som en vidareutveckling av årdret. Fördelar med plogen är att den gick djupare ner i marken och vände på jorden. Årdret rispade bara en fåra i jorden. Plogen var alltså långt effektivare än årdret. Plogen och årdret kom att användas jämte varandra ända in på 1900-talet. Bönderna i byarna hägnade åkrarna tillsammans. De sådde också sin säd och skördade sina åkrar gemensamt.
På åkrarna sådde man framför allt korn men råg förekom också. Kornet användes till att grädda bröd, koka gröt men kanske framför allt till att brygga öl. Råg odlades och användes till brödbak. Rovor, ärtor och bönor odlades också.
Bortom åkrar och ängar låg byns utmarker. På utmarkerna jagade man och lät sin boskap beta. De var gemensamma för byns invånare Här betade byns alla hästar, kor, får och getter. Dessa marker var inte så bördiga och kunde därför inte användas som åkermark.
Bostaden
En normalstor familj på Öland bestod under tidig medeltid av en man, hans hustru och deras barn. Ibland kunde också barnens mor- och farföräldrar bo i samma hus. På gården kunde också en eller flera trälar bo. Trälarna fick jobba på gården i utbyte mot mat och husrum.
Litteraturtips:
Dick Harrisson: Jarlens sekel.
