Den befästa bondbyn: 400-650 e. Kr.
På 400-talet e. Kr. bygger man ut den gamla samlingsplatsen till en befäst bondby. Man flyttar helt enkelt ut muren en huslängd (ca 14 meter) och börjar bygga upp boningshus, fähus och förrådshus. Tiderna har förändrats. Det har blivit ännu mer oroligt på södra Öland. Nu vill man flytta in permanent i borgen för att kunna skydda sig mot plundrare, rövare och anfallande folk, natt som dag. Man vill bo och leva här tills alla krigen och plundringstågen tar slut. Borgen kom nu att bli en bostad för omkring 160 människor. Varje gård som flyttade in i borgen byggde upp ett bostadshus och ett fähus. Man räknar med att 15 gårdar har fått plats i borgen. Förrådshusen däremot, delade alla gemensamt på. I bostadshusen arbetade, åt och sov man. I fähusen höll man en del av gårdens djur. Det var i första hand kor och tamfåglar som fick dela på utrymmet i fähusen. De andra djuren klarade sig ute på alvaret oavsett årstid och väderlek. I förrådshusen förvarade man sin mat och djurens mat.
På borggården samsades man om borgens enda brunn. Skulle brunnen sina gjorde det inte så mycket. Man hade ju ett vattenhål, ett slags vattenreserv, strax öster om borgen.
Borgen fungerade också, precis som tidigare, som en samlingsplats och handelsplats för bygdens folk. Vi kan även tänka oss att de som inte bodde i borgen fick ta skydd där mot att de hjälpte till att försvara den, vid anfall.
I slutet av 600-talet överger borginvånarna sin borg. Tiderna har blivit lugnare. Hotet från plundringståg och anfallande folk är inte längre så starkt. Därför behöver man inte heller en borg att försvara sig med. Man kan också tänka sig att livet utanför borgen har hägrat; större hus, egna gårdar och ett friare liv. Mot denna bakgrund är det inte så svårt att förstå att borgens invånare väljer att flytta ifrån den.
