Angående hästoffren: Altaifolket i Sibirien hängde upp sina hästar så som vi har gjort på Eketorp. Förmodligen har man i samband med offret ätit hästköttet i en offermåltid. Man kan ha velat visa gudarna/människorna som besökte borgen vilka fina hästar man kunde offra till gudarna genom att hänga upp dem på pålar. Detta visade också på rikedom. Att man sedan sänkte ner ben, hudar och svansar i vattenhålet berodde säkerligen på att man trodde att en gud bodde nere på botten.
Bilden visar linderödssvin. Eketorpsgrisen är en korsning mellan linderödsrasen och vildsvin. Arkeologerna ville skapa en grissort som till storleken påminde om de grisar som strövat i borgen under järnåldern. Eketorpsgrisen kan man idag se i Kolmårdens djurpark utanför Norrköping.
Vilda djur
På södra Öland fanns samma djurarter som vi kan hitta i våra svenska skogar i dag. Man jagade skogshare, räv, rådjur, älg och varg men inte i någon större utsträckning. Ute på havet jagade man säl och tumlare och fiskade sill, torsk, flatfisk, abborre och gädda. Jakt och fiske har spelat en mindre roll i eketorpsbornas ekonomi.
Tama djur
Om vintern stallades djuren upp, i separata djurstallar eller i människornas boningshus. Fördelen med att ställa in djuren under vintern var att man kunde ta vara på gödslet och under sommaren gödsla sina åkrar med detta. Eftersom djuren hölls inne om vintern tvingades man samla in hö och lövtäkter* för djuren under den kalla årstiden. På Eketorp har man haft separata fähus för djuren. Här inne har i första hand kor, gäss och höns fått samsas om utrymmet. Fähusen har liksom bostadshusen legat utmed muren. På borgen har man haft kor, stutar, får, getter, hästar, grisar och tamfåglar som gäss, ankor och höns. Givetvis har man också haft hundar och katter. Djuren har bidragit med både arbete (som jakt- och vakthjälp, dragdjur och riddjur) och mat som mjölk, ost, grädde, smör samt kött. Dessutom har man kunnat sy varma kläder från djurens skinn och päls.
*Lövtäkt = trädens lövbärande kvistar skars av, bands till kärvar och torkades till foder
Katten
Katterna har hållit husen fria från råttor och möss medan hundarna vaktat familjen och hjälpt till vid jakten. Katterna har varit lite mindre och smalare än en dagens katter medan hundarnas storlek har varierat.
Hunden
Man har haft hundar som både varit små som taxar och stora som schäferhundar. De mindre hundarna har hjälpt katterna att hålla efter råttorna och hjälpt till med jakten medan de större har fått vakta människorna och de tama djuren.
Kon
Korna hade en mankhöjd på 1.10 m. Korna kan ha gett ungefär två till tre liter mjölk varje dag. Mjölken var säkert ganska fet, och därför var det lätt att skumma av grädden. Av grädden gjorde man smör medan man gjorde ost av mjölken eller drack den färsk. Jämför vi med dagens kor var korna under järnåldern ganska små. Fördelen med att ha små kor är att de äter lite och är lätta att hantera. Korna och stutarna har fått arbeta hårt på borgen. Förmodligen har de fått dra in sten till husbyggen och till påbyggnad av muren. Stutarna har också fått dra plogen vid plöjningen. Det hårda arbetet har gett både kor, stutar och hästar förslitningsskador i benen och säkert har de haft ont i benen när de arbetat. Vid slakten tog man tillvara på alla delar av kon. Mulen tycks ha varit en speciell läckerhet eftersom den alltid huggits av. Av mellanfotsbenen gjorde man isläggar - en enkel form av skridskor. Andra ben har man använt till sländtrissor, kammar och nålar.
Bild på isläggar, sländtrissor, kammar och nålar
Hästen
Hästarna hade en mankhöjd på ca 1.35 meter och motsvarar storleken på en nutida islandshäst. Hästen förflyttade sig likadant som islandshästen gör i dag; i skritt, tölt, trav, galopp och passgång. Av alla husdjur var hästen det finaste djur man ägde. Den var snabb, uthållig, stark och kunde både användas som dragdjur och riddjur. När man ville blidka gudarna valde man därför ut sitt finaste djur att offras – hästen. Då man offrade var man ganska smart; köttet och fettet åt man upp medan man sänkte ned hästens skalle, svans och hovar i vattenhålet utanför borgen: dessa delar hade man ju ändå ingen nytta av.
Bild på islandshäst i olika gångarter
Fåret
Det tamdjur som var vanligast på Eketorp var fåret. Mer än hälften av alla djur som fanns på borgen var får. Från fåret fick man mjölk, ull och skinn. Mjölken kunde man dricka eller göra ost på medan man spann tråd av ullen och sydde kläder och täcken av skinnen. Många av fåren har vid ett eller flera tillfällen skadats svårt i sina höfter. Hur det kan ha gått till kan vi bara spekulera i. Kanske har fåren blivit fösta genom en trång port, där de klämts ihop så mycket att de brutit sina höfter.
Grisen
Grisarna på Eketorp var mycket mindre än vad våra dagars gödsvin är. Många av Eketorpsgrisarna har brutit sina revben. Eftersom grisar är mycket nyfikna och oförsiktiga till sin natur, har de säkert blivit sparkade av någon ilsken häst, som de undersökt och nafsat lite för mycket på.
Litteraturtips:
Storleksjämförelse på dåtidens och nutidens djur
http://www.algonet.se/~frykholm/arkeologi/gene_av_anna-karin_lindkvi.htm
Isläggar
http://www.forntidateknik.z.se/IFT/MNTarb/2002/islaggar/islaggar.htm
Anneli Sundkvist: "Hästarnas land"
Håkan Hallander: "Svenska lantraser"
