Under järnåldern livnärde sig ölänningarna på boskapsskötsel och odling. Tillgången på mat var god men eftersom man var beroende av jordbruket blev man också mer känslig för missväxt, torka och sjukdomar. När man jagade, fiskade och slaktade fick man väldigt mycket kött. För att inte fisken och köttet skulle förstöras och börja ruttna tvingades man att konservera detta. Vanliga konserveringsmetoder under järnåldern var saltning, torkning och rökning. Rotfrukter och grönsaker som man ville bevara en längre tid, syrade man.
Av de malda sädesslagen (korn och råg) gjorde ölänningen gröt, välling, kams och bröd.
Ett av husen i borgen har använts som bagarstuga. Här har man alltså bryggt öl och bakat bröd om dagarna. Bröden bakades på en flat häll och hade storleken av ett kex. Ett av bröden som bakades här glömdes bort och gräddades lite för länge… så länge att det förkolnade. Denna bulle hittades i bagarstugan, vid utgrävningarna av borgen och man kunde se att den bakats av linfrö.
Det man åt mest var välling och gröt som gjordes på malda sädesslag. Soppor, grytor som gjordes på rotfrukter, fisk och kött var också populär mat. Rotfrukterna, köttet och fisken tillagades i kokgropar eller koktes i grytor. När maten var klar hälldes den upp på träfat och med sked och kniv åt man sedan den goda maten.
Ölänningarna drack vatten, mjölk, öl och mjöd ur keramikmuggar eller träkåsor. Vid festligare tillfällen drack man även importerat vin. Om man ägde ett dricksglas passade man säkert på att dricka vinet ur detta. Mjölken kunde drickas färsk men verkar ha surats för det mesta. Av surmjölken beredde man ost.
Litteraturtips:
Isse Israelsson: "Mat på forntida vis - idé och receptsamling". Statsantikvariska avdelningen, Malmö museer.
